Glöm solstolar och paraplydrinkar. Glöm all inclusive och barnklubbar. Och kom inte iklädd bikini. I Kappadokien får du uppleva ett annorlunda Turkiet och ett förtrollat landskap.
Det är tre minusgrader och jag är i Turkiet. Mitt i sommaren. Det är ingenting här som stämmer in med bilden av en sommarsemester i Turkiet. Jag har suttit i en buss fem timmar för att komma bort från det blåa havet och de pampiga all inclusive-palatsen som täcker hela Medelhavskusten, för att ta del av något som alla soldyrkande barnfamiljer går miste om.
Det är tre minusgrader och solen har inte ens gått upp. Jag värmer händerna på en kopp te och virar en skjorta runt huvudet. Det är det enda klädesplagg ur packningen som inte redan sitter på min kropp, så en tunn skjorta får bli mina frusna örons räddning. Plötsligt flammar det till i ögonvrån och alla vänder sig åt samma håll. Det sprutar eld. Den första luftballongen lyser upp som en gigantisk lampa mot en mörk himmel och snart stiger de mot luften, en efter en.
Vi klättrar in i korgen och glädjer oss åt elden som nu värmer våra ansikten. Varje gång ballongflygaren drar i gasen kastas en puff med värme mot oss. Tillsammans med fjorton andra ska jag nu få betrakta något av det vackraste Turkiet har att erbjuda, från en luftballong, och dessutom i soluppgång. Bredvid mig står en tysk man, och på marken väntar hans fru som tyvärr lät sin höjdrädsla hålla henne kvar där nere. De flesta turister som hittar hit är på rundresa bland de turkiska naturfenomenen, eller så har de gjort som mig och följt med på en utflykt från Medelhavskusten. Oavsett vilket är vi alla här för att uppleva det märkliga klipplandskapet.
Toppiga små berg sticker upp överallt och i den porösa stenen har människor enkelt kunna gräva ut sina hem. Här finns flera underjordiska städer som gömt tusentals personer på flykt. Bland grottorna står också de så kallade sagoskorstenarna, men något som ser ut som stelnade, vågiga sanddynor utgör det mesta av landskapet. Minst lika vackert är det att titta på alla de färgglada klickar som nu gör oss sällskap i luften. Det ser ut som en flygande blomsteräng. Speciellt nu när solen precis skymtas bakom bergen, och flygaren skickligt vrider ballongen så att alla får ta en bild när dagens första ljusstrålar gör ballongernas färger dubbelt så starka.
Med ypperlig precision lyckas ballongflygaren efter 45 minuter i luften landa på bilens släp som parkerat under oss. Nu ska det skålas i champagne! Vi skålar för en fantastisk soluppgång, en lyckad flygning och för natur som vi aldrig tidigare skådat.
Det är 28 grader och vi har återvänt till turistparadiset. Här smälter vi in bland de andra solkrämsinsmorda semesterfirarna, men vi känner oss lite speciella. Det är vi som har upplevt det hemliga Turkiet. Det vackra, oväntade Turkiet som de i solstolarna bredvid inte ens känner till. Att ha upplevt den hemligheten var absolut värt varenda dubbelt lager av byxor, varenda nyinköpt tjocktröja och varenda nödskjorta som virades runt huvudet.♦
So Long, Stockholm! 