Trots att Ios inte fanns med på planen för vår båtluff var det denna ö vi kom att tillbringa mest tid på. Under midsommar levde ön upp till sitt partyrykte, men den lyckades också med att både skrämma och förvåna oss.

Ios var den enda ön jag inte ville åka till. Det är ön där alla 18-åringar super ihjäl sig och dansar halvnakna på bardisken. Så när Malin retas genom att helt odiskret prata om vår kommande destination på färjan vill jag sjunka genom stolen.
Planen var att fira midsommar på det stekigare och vuxnare Mykonos, men vi befinner oss i fel del av övärlden för att få till det i vårt schema. Så i brist på annat går färjan nu från Naxos till Ios.

Nick möter oss i hamnen. Han måste ha sett våra vilsna ögon som sökte längs rumsraggarnas skyltar. ”Pool”, ”in the city”. Nick är en stor karl men med ett barns ansikte, och i min hand får jag en flyer för hans hotell. Poolområdet ligger på en klippa med vy över havet och solstolarna ser ut att vara allt annat än äckliga, gamla plaststolar. Faktum är att hotell Hermes ser ut precis som jag hade föreställt mig hotellen på Mykonos. Vi måste ha anlänt i helt rätt tid för vi får fortfarande lågsäsongspris. Så tillsammans med ett gäng amerikaner sitter vi snart i Nicks minibuss och körs till hotellet. Redan på vägen inser jag dock att jag och Nick har helt olika definitioner av vad fem minuter är. Fem minuter till centrum måste ha varit med bil…

Även om jag försöker stå emot så stormtrivs jag på hotell Hermes. De har verkligen förstått vad en båtluffare vill ha. Vi bryr oss inte om hur rummen ser ut invändigt, så länge det finns en säng, och plus i kanten för uteplats. Här har de lagt krutet på poolområdet. Utsikten mot havet går inte att tröttna på. Jag sippar på en färskpressad apelsinjuice när jag ligger i de fatboy-inspirerade solsängarna. Det finns bara två av dem och jag och Malin har krigat för att få dem idag. På andra sidan poolen beställer någon in en hamburgare, och en bit bort är biljardspelet i full gång. Kattungar gömmer sig i buskarna och jag pratar nog lika mycket med dem som med våra amerikanska och svenska grannar. När det är dags att checka ut ber vi till de grekiska gudarna om att Nick ska ha ett rum ledigt åt oss så vi kan stanna några dagar till. Vi vill inte härifrån. Jag trodde aldrig att det skulle ske, men detta hotell får mig att inte vilja lämna ön. Så även om vi får ett rum under poolen där mögellukten slår emot oss varje gång vi öppnar dörren är vi glada att få bo kvar, och nu får vi chansen att ta del av öns omtalade midsommarfirande.

DET BÖRJAR INNE i stan vid tio på morgonen. Klubbarna öppnar och de riktigt ambitiösa firarna kör all in. Vi förkrökar istället vid vår pool med grannarna från Vänersborg och Gällivare. Klädda i blått och gult, och med norrlänningarnas gitarrspelande får vi en härlig start på dagen. Snart kommer paraden av folk från stan. Lättklädda människor i blågula bikinis och svenska flaggor målade på kinderna dansar fram på gatan med sikte mot stranden. När de passerar vårt hotell hakar vi på och hamnar på Far Out Beach Club. Där är stämningen i taket och jag inser att jag är på mitt första pool party. Poolparty i kombination med dagsfest – ja det är riktigt kul! Medan jag och Malin varit hotellets tanter resten av veckan(vi väljer att sova och må bra istället för att följa med de andra ut), låter vi oss släppa loss och agera som riktiga Ios-turister. Men jag skäms faktiskt inte. I den här miljön hör det till att festa i bikini och vara full mitt på dagen, så vi smälter in som vem som helst. Vi somnar redan klockan 20.00. Tydligen var denna natt den tommaste på stan hittills denna sommar.

SOLEN BRÄNNER PÅ mina lår där jag sitter över fyrhjulingen och krampaktigt håller tag om gasen. Det var ju himla lägligt att vi fick en fyrhjuling som går 45 km/h när vi har lång väg att åka. I uppförsbacken ser jag hur hastighetsmätaren sjunker. 21… 17… 15… Fyrhjulingen kämpar och jag håller siktet mot toppen. Men där uppenbarar sig plötsligt en hotande gestalt.
– MALIN! En jävla tjur! ropar jag och min första reaktion är att stanna i vägkanten.
Det är en stor tjur med horn som kommer gåendes mot oss, och med sig kommer ännu en tjur, en ko och en kalv. Hjärnan kämpar febrilt med att förstå vad mitt sunda förnuft försöker säga. Ska vi hoppa av fyrhjulingen och klättra ner en bit på sluttningen? Ska vi sitta kvar och låtsas som ingenting? Eller ska vi köra, men då kanske de blir rädda och upplever oss som ett hot mot kalven?
– Men kör då!!! skriker Malin genom min hjälm.
I rädsla för att bli spetsad av hornen står vi dock helt stilla medan den lilla flocken passerar. Mellan tjurarnas horn hänger en kedja så jag intalar mig att de är helt tama och att det snart ska dyka upp en herde. Det gör det inte.
Innan vi kommer fram till stranden Manganari hinner vi möta både en flock getter och en flock får, så det där med att möta djur på vägen hör nog till charmen med att ge sig ut på äventyr på ön.
Stranden är nästan tom, men där finns solstolar att hyra och en enda restaurang. Stranden är fin, och framför allt är den en stor kontrast mot stranden med alla klubbar där vi firade midsommar. Här råder lugnet, och du kan knappt ana vilken ö du är på.

PÅ TOPPEN AV en vit, liten kyrka får jag den mest harmoniska upplevelsen på ön. Vi har klättrat upp för en bergsknalle och på toppen av den ligger denna kyrka perfekt belägen för att njuta av solnedgången över Ios stad. Medan magarna kurrar väntar vi tålmodigt på att se solen försvinna bakom bergen och låta den gyllene timmen färga den vita staden med sitt varma ljus. En perfekt aptitretare inför vår sista middag på ön.

ETT PAR TIMMAR senare sitter vi på färjan mot nästa ö. Jag inser att vi tillbringat åtta dagar på Ios, och att det var denna spontanplanerade ö som blev den vi tillbringade mest tid på av alla. Tvingas svälja min stolthet och inse att uttrycket ”det blir vad man gör det till” fått en helt ny innebörd. ♦

Här kan du läsa mer om att båtluffa i Grekland.