Trots att det börjar dåligt lyckas Ibiza leverera till slut. Skippa nattklubbarna och satsa istället på härlig hippieshopping, mysiga byar och turkost hav.

Är det här allt? Blir det inte bättre än så här? Trots att jag försöker förneka det så går känslan inte att stoppa. Ibiza lämnar mig tom på intryck. De superomtalade hippiemarknaderna skiljer sig inte mycket från de på Mallorca. De dygnet-runt-öppna nattklubbarna spelar så dålig musik att jag sätter mig i ett hörn och surar. Jag ser inte ens några rika jetsetters. Det är som om alla rykten om Ibiza skruvats upp på max men faller platt. Tanken att jag valt fel resmål ligger som ett hot i bakhuvudet. Jag vill ha mer. Jag vill tappa hakan av nya upplevelser. Kom igen då Ibiza – imponera på mig!

Så slår färgen emot mig. Det är så turkost som i mina föreställningar om paradiset. När bilen rullar ner till bukten och det klara vattnet ligger framför oss börjar Ibiza äntligen leverera. Cala Salada är en bukt med två små sandstränder som delas av ett parti klippor. Det luktar sött av olaglig rökning, kvinnorna har så små bikinitrosor som möjligt och stämningen är ung och avslappnad. Här hänger både turister och lokala strandälskare. En man som heter Miranda presenterar sig snabbt för oss på stranden. Med färgglada solglasögon, rastaflätor i håret och ett fnittrande hälsar han oss välkomna tills sin provisoriska mojitobar, beståendes av ett plastbord nedstucket i sanden. När jag flyter på rygg i vattnet upplever jag hakuna matata, och lättnad av att ön lyckats imponera på mig. Denna bukt kan vara den finaste jag badat i.

Det är svårt att hålla blicken på vägen när jag cyklar fram längs den karga landsbygden på Formentera. Ibizas grannö är känd för att ha stränder som är bland de vackraste i världen, och då och då glimmar det till av turkost hav i ögonvrån. Playa de Ses Illetes ligger en halvtimmes cykeltur från Formenteras hamn. Recensenterna har rätt i att det påminner om Bahamas. Sandstränderna är ljusa och vattnet är alldeles klart. I bukten har lyxiga motorbåtar lagt ankar för att vara här över dagen. På restaurangen skäms jag när jag beställer in den billigaste rätten. Spaghetti bolognese för 200 kronor. Jag lägger faktiskt 100 kronor på 0,5 liter coca cola denna dag. Det måste vara rekord i högt literpris. Men de höga priserna bidrar till lyxkänslan som stranden ger.

På toppen av Ibiza stad ligger världsarvsklassade Dalt Vila, den gamla staden som omringas av en rejäl stadsmur. Här får jag för första gången en känsla av Spanien. Promenerar i trånga gränder med vita hus, och påminns om Andalusiens vita byar. Ett besök här är ett måste, för den mysiga stämingen och utiksten över stadens hamn. På huvudtorget står uteserveringarna redo, men jag väljer att äta middag en bit därifrån. På Plaza del Sol sitter jag under sjärnorna och lyssnar på det myllrande, avundsvärda utomhuslivet från gatorna nere vid hamnen.

Både i gamla och nya stan finns gott om spännande butiker där man kan ta del av Ibizas avslappnade mode. Vita klänningar, färgglada armband och bruna fransboots. Jag lämnade gamla stan med ett par hippieboots, en fransväska i mocka och ett guldigt armband för överarmen. Den här ön göder hippien inom mig. För molniga dagar är det heller inte fy skam att de spanska kedjorna Bershka, Stradivarius och Pull & Bear finns här.

Trots en seg start lyckades Ibiza prestera till slut. En mysig stadskärna och bra shopping i all ära, men Ibizas styrka är stränderna. Formentera var vackert, men det som imponerade allra mest var överraskningen Cala Salada. Ibiza upplevs bäst vid havet. ♦