Kallsupar, träningsvärk och tidiga mornar. Men också soluppgångar, härliga människor och tropiskt klimat. Esther stack till Sri Lanka för att lära sig fånga vågorna, och förverkliga drömmen om att surfa i paradiset.

DAG 1 – NU KÖR VI!
Meterhöga vågor slår igen med ordentlig kraft. Om en vecka ska jag alltså kunna surfa fram på de där kraftpaketen. Jag som inte ens gillar att få saltvatten i ögonen. Dessutom tycker jag inte om djupa hav där jag inte vet vad det är för obehagliga djur som simmar runt mina fötter. Men nu står jag här på Sri Lanka med en nyinköpt baddräkt och är redo att anta utmaningen. Nu är det allt eller inget som gäller, och jag satsar på allt.

Detta äventyr åker jag iväg på helt själv, men det tar inte mer än ett par minuter på lankesisk mark innan jag stöter på härliga människor som ska bo på samma camp som mig. Alla är här av samma anledning, och det är väldigt befriande att vara på en semester som har surfing som mål istället för en där folk fokuserar på att festa och få en solbränna. Människorna här vill må bra och surfa, och brännan kommer på köpet. Jag hamnar i ett rum med tre likasinnade tjejer som också reser ensamma. Jag känner redan att denna sorts semester är som gjord för mig och min rastlösa själ.

DAG 2 – DE FÖRSTA VÅGORNA
Dags för första lektionen! Jag kommer bli så besviken om jag är en naturlig katastrof på brädan, men samtidigt försöker jag bromsa förväntningarna så mycket jag kan. Först lär vi oss hur man gör en ”pop up” på stranden, men ganska snabbt är vi ute i vattnet. Vår instruktör Kasun puttar på våra brädor i början så att vi ska få upp rätt hastighet, men efter en timme får vi börja klara oss själva. Hans ord ekar i huvudet när min första våg på egen hand närmar sig. ”Paddle, paddle, paddle. Hands close to the chest. Quick pop up!” Och jag står upp, och glider många meter innan balansen tryter. Jag klarade en våg helt själv på första lektionen, woho! Jag som inte ens visste om jag skulle kunna stå upp på brädan vid veckans slut.

På eftermiddagen väntar surfteori där vi lär oss om ”swell” och ”breaks”. Vågor visar sig vara mer beräkneliga än jag trodde, för de kommer ofta i grupper om ett visst antal. Genom att ha koll på det vet man om det är värt att vänta på nästa våg, och om det är läge att börja paddla ut.

DAG 3 – SKÖLDPADDOR OCH EN TAGGIG PALM
Redan klockan nio är det kokande hett. Jag är lite avundsjuk på de andra grupperna som var ute och surfade klockan sex imorse. I skuggan från ett par palmer visar Kasun hur vi ska lägga vikten på olika ben för att ändra hastigheten på brädan. Det går bra även idag, trots att kroppen känns lite energifattig när jag försöker släpa ut både mig själv och brädan genom de starka vågorna som trycker sig mot mig. Men väl på brädan känner jag mig i form. Sista vågen jag tar är en riktigt kraftfull en, så jag glider in mot stranden i hög fart. Så kul!

Eftersom jag bara är här en vecka vill jag hinna upptäcka så mycket som möjligt, så jag tar chansen att åka till ett hjälpcenter för havssköldpaddor. Vi får titta på (och hålla i) sköldpaddsbebisar, och några riktigt stora ena som dessvärre skadats i haven och inte skulle klara sig själva om de återvände. Vi skymtar en perfekt palm på några hundra meters avstånd och ber tuktuken köra vidare dit. Den är perfekt, en lång, fin palm som lutar över en tom strand. Men det är tydligen fler än jag som tänkt tanken att klättra ut på den för stammen är invirad i taggtråd. Vi ger upp drömmen om den instagrambilden och låter istället tuktuken köra oss tillbaka till vår strand för att njuta av solnedgången tillsammans med alla surfare som guppar ute på havet. 

Solen går ner över surfare och strand.

Kasun har en egen surfskola på stranden, men är också instruktör för Lapoint.

På Sri Lanka görs ceylon-te, och många andra sorter.

Sri Lankas natur är oemotståndlig.

DAG 4 – BRA FLOW OCH DÅLIGT FLOW
Idag lär vi oss att svänga åt ett håll, och jag får prova de gröna vågorna. En grön våg är en våg som inte brutit ännu, och här börjar jag förstå vad folk menar med att åka tvättmaskin. Ett misslyckat försök på dessa vågor gör att man spinner åt alla håll i vattnet, och när man väl kommit upp till ytan kommer nästa våg som attackerar. Men med Kasuns hjälp lyckas jag faktiskt fånga en grön våg och jag är så stolt! 

Sri Lanka är känt för sina teplantage och sin gröna natur. Att bara ha en vecka här gör lite ont i hjärtat för det är så mycket jag skulle vilja se, men jag lyckas åtminstone komma iväg till en teodling i närheten. Jag bryr mig inte alls om te egentligen, men jag ville se naturen och den levererar med råge. Vägen dit är dessutom som en sightseeing bland lokallivet där vår tuktuk slingrar sig genom bufflar, små bostadshus och vinkande barn. 

Eftermiddagen är här och med den ännu mer surfing. Jag har inget bra flow längre, men alla dagar kan inte vara bra dagar. Hela campet samlas vid stranden för lite yoga i solnedgången. Men när jag står där i krigarposition och ser ut över havet vill jag bara ut och försöka igen. Jag känner mig alldeles för rastlös för att vara en downward facing dog, jag vill vara en cool surf babe istället.

DAG 5 – SAFARI OCH STRANDHÄNG
Klockan tre på morgonen kommer en buss och hämtar upp oss. Vi hoppar in med kuddar och filtar och tre timmar senare vaknar vi i Sri Lankas inland. Denna vilodag har vi valt att åka på safari för att ta del av öns fantastiska djurliv. Det finns inga lejon och flodhästar, men i övrigt är det som att vara på ett afrikanskt safari med massor av elefanter. Hjärtat nästan smälter när vi har en elefantmamma med två ungar bara en meter från vår bil. Dagen kunde knappast ha börjat bättre.

Vi fortsätter denna drömdag med att lägga oss i strandbrynet och sippa på en sjukronorskokosnöt. Jag och min holländska roomie konstaterar att vi älskar denna plats. Inte bara Sri Lanka, men denna lilla oförstörda surfort Ahangama. Några vänner från campet kommer förbi med en bräda under armen och småsnackar. Vågorna som når upp till våra ben svalkar skönt i hettan. Vi vinkar till kvinnan som arbetar på restaurangen vi brukar besöka. Det är genuint och mysigt. Denna stund kommer vi minnas.

Idag är visserligen en vilodag men jag kan inte hålla mig borta från vågorna. Det går inte så bra idag, men jag skyller på att kroppen är tömd på energi efter den tidiga morgonen. Men det skrämmer mig att mina två senaste pass inte känts så bra. Jag hoppas verkligen jag får tillbaka rätt känsla imorgon.

Efter ännu en gemensam middag på campet blir det lite partystämning. Vi har inte druckit en droppe alkohol sedan vi kom hit, men nu åker det fram. Vår fest går dock i resten av veckans hälsosamma tema, och vi somnar redan vid midnatt ändå. När allt kommer omkring är vi ju här för att surfa, så alla vill vara fräscha nästa morgon. 

DAG 6 – TJURIGHET OCH EN GULLIG SPÅRVÄRD
Idag är havet väldigt lugnt. När jag ligger där och väntar på en grön våg kan det gå tio minuter innan jag ens gör ett försök på en våg som ser ut att bli bra nog. Det är mycket väntan där på brädan, vilket leder till en inte så charmig shortsbränna på baksida lår. Men det är faktiskt ganska skönt att bara få ligga still och andas lite för en gångs skull. När det väl kommer vågor hjälper Kasun oss att få rätt fart på brädorna med en knuff, och då lyckas jag ta ett par. Men som den envisa person jag är kan jag inte känna mig helt nöjd. Jag klarade ju inte vågen på egen hand…

Efter lektionen tar min grupp vårt vanliga fikastopp på strandens enda restaurang. Fruktsallad och glass till lunch igen. På campet väntar en volleybollturnering men jag går istället iväg på upptäcksfärd för att ta bild på tågrälsen här i området. Tåget ska inte komma förrän om en halvtimme men spårvärden Nimal underhåller mig väl. Han pekar ut apor som hoppar på ledningarna ovanför oss, visar ett papayaträd och kryper in under ett annat träd för att visa mig en passionsfrukt som växer där. När telefonen ringer är tåget på stationen innan så Nimal drar för vägbommarna och sedan swishar tåget förbi. Han bjuder hem mig för att träffa hans dotter och få bjuda på en kokosnöt, och hade jag inte varit ensam hade jag gärna följt med. Nu får jag avböja, men är alldeles rörd av mitt möte och vårt samtal som mestadels handlade om våra familjer.

DAG 7 – SOLUPPGÅNG OCH TACKSAMHET
Äntligen dags för soluppgångssurf, men också sista dagen med surflektion. Det är en vacker morgon med det tidiga solljuset som reflekteras i havet. Alla i gruppen ligger ute bland de gröna vågorna som är i perfekt storlek, och jag lyckas ta ett par på egen hand. Men lika många gånger krashlandar jag och gör ordentliga tvättmaskiner. ”More pressure on the backfoot, Esther!” Men det gör inte så mycket att jag smashas för den här morgonen är så harmonisk ändå. Jag har glömt bort att jag är rädd för stora hav och alla obehagliga fiskar som lurar där nere. Glömt bort att jag inte gillar att doppa huvudet i saltvatten för att det är jobbigt med kontaktlinserna. Nu fokuserar jag bara på surfen, och vattnet har blivit en medhjälpare istället för ett hot. Morgonen är fylld av tacksamhet över denna upplevelse, att jag upptäckt hur kul det är att surfa och över människorna jag lärt känna.

Eftersom att vår by är tom på turism så när som på några surfarcamps åker vi till Mirissa där vi vill kika i butiker. Jag köper en trästaty av en lankesisk fiskare som ska få pryda min vardagsrumshylla. Det är alltid kul att köpa inredning utomlands. Så fort vi fått våra souvenirinköp avklarade flyr vi därifrån. Mirissa är fullt av fula, stora hotell och knökade stränder. Vi är bortskämda med vår egen strandpärla där vi bor. Precis som rutinen börjat bli är vi nere på stranden för surf i solnedgången idag igen. Mitt tjejgäng och jag tar ett par härliga bilder i havet och brister ut i det härligaste gapskratt jag varit med om på länge. Tänk att man kan ha så kul med människor man bara känt i en vecka.

DAG 8 – MITT LIVS BÄSTA VÅG
Dagen är här då det är dags att lämna detta paradis. Men det finns alltid tid för lite mer surf! Den sista vågen jag ger mig på blir min bästa våg någonsin. När jag ser bilderna efteråt blir jag imponerad av mig själv, det är ju en riktigt stor våg! Känslan när en sådan våg trycker mig framåt i vattnet med kraft är riktigt häftig. Det går inte att hålla leendet inne och en glädjenäve skickas upp i luften åt mina vänner på stranden. Yes, vilket avslut! Där satt den!

En efter en börjar gänget lämna campet, och så även jag. Jag hade aldrig trott att jag skulle lära mig så mycket surfing på en ynka vecka. Men vi har legat i, kämpat och haft fruktansvärt roligt. Jag är totalförälskad i Sri Lanka, har nya vänner från olika länder och fått blodad tand för surfing och aktiva semestrar. Jag vågar till och med ta i och säga att detta är en av de bästa resorna jag gjort! ♦

Min resa gick med Lapoint och jag kan verkligen rekommendera dem. Grymt upplägg, härliga camps som bidrar till sammanhållning och riktigt bra priser. Under vintern har de camps på Sri Lanka, Bali, Costa Rica och Marocko. På sommaren kör de i Portugal och Norge. Jag siktar redan in mig på en resa till Marocko i vår.