100, 101, 102. Hissen tar oss upp på 60 sekunder. Nu står vi säkert 100 personer i bredd och tittar storögt på en film som ska göra oss spända på att få se utsikten här uppe på 102 våningars höjd. Vägen upp i det nya World Trade Center gick genom en labyrint av filmklipp. Stolta medarbetare till bygget av stadens nya skyskrapa kände sig ärade att vara en del av New Yorks nya historia. Amerikanarna kan sin dramaturgi och lyckas trappa upp stämningen med berättelser och musik tills presentationen når sitt klimax här uppe vid hissen. När filmen är slut och alla vänder sig mot dörren får jag gåshud, för plötsligt hissas hela skärmen upp i taket och istället breder New York ut sig framför våra ögon. Så överraskande och så smart. Det är så jag får hindra impulsen att applådera.

Som om 102 våningar inte vore nog har skyskrapornas nykomling ett observatorium i tre våningar. Här glider jag omkring utan att behöva trängas, och låter utsikten utöva sin harmoniska påverkan som bara utsikter kan. När ett flygplan närmar sig i riktning rakt mot mig går det inte att låta bli att tänka på vad som hände 2001. Planet flyger förbi kusligt nära toppen av skyskrapan, men det kanske inte är så konstigt eftersom byggnaden är 541 meter hög.

Redan klockan 20 är det gästlista som gäller för att få plats på toppen av hotellet Pod 39. Här på 17 våningen har Salvation Taco sin uteservering. Ovanför oss hänger rader av ljusslingor i luften. Omkring oss slappar kompisgäng på medvetet slitna trämöbler. Tegelväggar och klätterväxter skapar en mysig atmosfär. Jag gungar lite till gammal Snoop Dogg i högtalarna.

Här träffar jag Kadeney, som är bellboy på hotellet. När jag berättar att jag är svensk skiner han upp.
–Jag ska till Stockholm om tio dagar! Det ska vara bra fest där, så jag ska festa varje kväll!
Det blir hans första resa till Europa, och jag är lite förvånad över valet av partystad men håller det för mig själv. När jag berättar om hur vi stockholmare är blir han förvånad.
–Men va? Stressade och ser inte varandra i ögonen? Det är ju så alla är här på Manhattan! Jag trivs bättre i Brooklyn, det är mer hemtrevligt. Här är det så högljutt.

Det är inte bara Kadeney som suckar över oljudet. Boende i Downtown klagar över ljudet från alla helikoptrar som surrar över staden.
–Inom tre år kommer nog helikopterturerna vara förbjudna. Det är därför priserna går upp nu, så att företagen ska kunna tjäna pengar innan de tvingas stänga, berättar Romano som säljer utflykter på hotellet. Om det är ett bra säljknep eller inte återstår att se, men den här chansen vill jag inte missa!
Utsikten är fantastisk, absolut, men du får en liknande vy från någon av skyskraporna. Det är upplevelsen att få flyga helikopter jag betalar för. På helikopterplattan bullrar och blåser det när helikoptrarna rör sig, men ändå påminner de om eleganta trollsländor. När vi ska ta den obligatoriska turistbilden framför helikoptern kan jag inte låta bli att gå med sänkt huvud för att minska risken för att få huvudet avhugget av de spinnande rotorbladen. De varnar trots allt för att ha barn ridandes på axlarna i närheten av helikoptern.
Väl i luften svävar vi fram längs Manhattans kust med pilotens trygga berättande i hörlurarna. Under oss står Frihetsgudinnan, bredvid oss reser sig World Trade Center och längre fram passerar vi Empire State Building och Central Park. Tänk att lite sightseeing kan väcka känslor som spänning, nervositet och nyfikenhet. 

–Miss, get down from there, säger vakten med barsk röst när han ser mig klättra upp på en bänk för att få bättre utsikt. Oups. Visst förstod jag att han skulle säga till, men jag hann i alla fall få en bra bild. Här på Top of the Rock är det knökat med människor, så att komma fram till staketet för att få en obruten vy kan jag glömma. Alla verkar ha insett tjusningen med att åka upp på 70 våningen strax innan solnedgång. Då får man se New York i dagsljus, i skymning och när alla lampor glittrar i nattens mörker. Placerat mitt i Midtown kan Top of the Rock stoltsera med vy både mot Central Park och Empire State Building. Här är utkiksplatserna dessutom under bar himmel. När det kommer till utsikten är detta faktiskt vinnaren. Här är det som vackrast. Skyskrapornas vassa konturer, lamporna i mörkret som fortsätter i oändlighet. New York badar i guldiga paljetter ikväll. Men nu är det dags att låta någon annan komma fram till staketet. Jag backar undan och tar mig ner. 70, 69, 68. ♦