Ut från metron, upp för trappan, och där är det. Redan efter de första stegen i trappan hör man det, livet. Torget som är fullt av människor i en stad som aldrig sover. Hälften av alla som befinner sig på Puerta de Sol-torget har samlats i en stor ring för att heja på ungdomarna som visar upp sina inlines-talanger med snabba piruetter och slalomåkning. På andra sidan torget står en man och värmer upp inför sitt breakdance-framträdande. Runt fontänerna sitter gängen och njuter av det enklaste av umgänge, de bara är och hänger tillsammans.

Det är faktiskt det man gör allra bäst i Madrid – bara hänger. Frågar du någon annan om tips till Spaniens huvudstad kommer alla att ge dig det samma: konstmuseerna, framför allt El Prado. Men för oss som inte brinner för att titta på tavlor av gamla gubbar är gratisnöjena bäst. Att strosa runt i staden och bara insupa allt som kommer i ens väg. Prickar du in ditt boende vid stadens träffpunkt, Puerta del sol, kan du promenera mellan de olika sevärdheterna utan problem. Här kan man se katedraler och pampiga byggnader åt höger och vänster, många mysiga torg med utomhusserveringar och den gigantiska parken Retiro som uppenbarar sig mitt i staden och ger tillfälle att hyra en roddbåt, äta picknick i gräset eller bättra på brännan i en stad utan stränder och hav. En tur förbi det kungliga slottet, Palacio Real, är givetvis också ett måste.

Vid första anblicken kan man tycka att Palacio Real ser ut som vita huset. Man tar ett par selfies framför Madrids mesta sevärdhet, och sedan kikar man lite närmre. Persiennerna i fönstren ser ut att vara täckta av damm, de skiftar i brungråa färger och har stora glipor som tyder på att de inte fått någon kärlek på länge. Ett fönster står vidöppet till ett mörkt rum. Av alla fönster är det ett som sticker ut, det är ett enda rum där lyset är tänt i Spaniens slott. Ett ljust fönster bland så många mörka. Ett sista hopp om att prins Felipe ska kunna rädda den skandaldrabbade monarkin. Förra året valde kung Juan Carlos att ge kronan till sin son Felipe, men spanjorerna är inte helt nöjda med det. Den yngre generationen suckar och skakar på huvudet, de vill hellre se sitt land som en republik.

Tillbaka på Puerta del Sol har folket återigen samlats i en klump, och denna gång är det just för att sända uppmaningar om att monarkin ska avskaffas. Det ropas och slås i kastruller. En kvinna bär en skylt som säger “Det finns inga drömprinsar, och kungen är naken.”

Det händer alltid något på Puerta del Sol, och det blir ett ställe att ständigt återkomma till. Här kan man köpa churros con chocolate, och njuta av den söta, spanska frukosten runt en av fontänerna. Här är man omgiven om bra shopping, framför allt är boulevarden Gran Vía väl värt ett besök för alla dess stora butikskedjor. På torget har man alltid något att titta på, oavsett om det är politik eller gatukonstnärer som livnär sig på sin talang. För första gången någonsin känns det faktiskt angeläget att droppa en slant i mimarens uppochnervända mössa. Denna mimare bjuder på en improviserad show där han driver med förbipasserande på ett sånt sätt att den ständigt växande publiken skrattar och applåderar konstant. Det är tusen gånger bättre än en låtsasstaty i guldsprejade kläder.

Som promenerande turist får man många anledningar att ta pauser på uteserveringarna, och göra det som man ju gör allra bäst, bara sitta där och inte göra någonting mer än att njuta av atmosfären, titta på folk, sippra på ett glas tinto de verano, det lätta sommarvinet, och småprata med bordsgrannarna. Det bästa lunchstoppet får man på Mercado de San Miguel. Att kalla det saluhall känns nedvärderande, men det är helt enkelt ett matcenter fullt av bås som serverar olika sorters tapas och vin. Den högljudda miljön hör till, och att trängas med andra vid samma bord ger bara ytterligare en känsla av härlig, spansk gemenskap och familjekänsla.

Efter två ynka dagar i Madrid har staden presterat bra. Det finns ingen huvudstadsstress, utan man drar bara nytta av fördelarna som ett välfungerande tunnelbanesystem, stort shoppingutbud och mer välklädda spanska män än i resten av landets städer. Utan att sevärdheterna får en att tappa hakan lyckas stadens atmosfär väcka ännu mer nyfikenhet. Det finns mer att upptäcka och lära känna i människorna här. De som tar sig fram genom livet på inlines och de som går och lägger sig när solen går upp. Snart hänger jag på torgen igen. ♦